Kommer det gå framåt nu??

Idag har vart en ganska surrealistisk dag. Vi har vetat vad som ska hända sen igår men ändå så har man kanske blundat för det. Man vet men låtsades som att man inte gjorde det på nåt vis. Samtidigt som man absolut visste vad som skulle hända.

När jag skrev här igår kändes det som att jag inte kunde skriva det... och idag känns det självklart eftersom det har hänt och inget kan ta bort det.

Mamma har pga en väldigt Aggressiv bakterie vart tvungen att amputera bort sitt vänstra ben.

Mammas ansiktsyttryck när läkaren sa det igår kommer jag aldrig glömma. Det va som om hon stod öga mot öga med Djävulen själv. Rädslan i hennes ögon var så påtaglig så det va skrämmande.

Naturligtvis har detta vart tufft för oss alla och vi försöker hålla modet uppe. Jag har sysselsatt mig med att hålla på med lite pille grejer med bilen, vad annars kan jag göra.. jag måste få bort alla tankar på nåt sätt.

Vi kom hit i förrgår till Borås och jag har redan frågat Kent om vi ska olja altan, Klippa gäset, byta panel på huset, Kolla taket. Och säkert en hel del till. Jag är så sjukligt rastlös så jag måste ha nåt att pilla med hela tiden.

Det är väl lite det som gör att man känner sig lite konstig. Lite "on the edge" så att säga.

Jag vill göra nåt samtidigt som jag inte orkar göra nåt...

Så har jag det... hur har ni det?

Kram
Bengan

Kommentarer
Postat av: kent

jo du bengan pöjk,säger som irl. vi tar de som de blir om de blir nåt. mamma i första hand, hon ska ha de bra å komma hem, å snart hoppas vi alla..
passar på att tacka alla som stöttat oss nära i den svåra tid som varit, tack av hela våra hjärtan.. ta hand om er, de går fort!!!! plötsligt har de bara hänt

2008-05-30 @ 10:25:39
Postat av: Anna

Hej Bengan!
Jobbigt,låter som ni har det jättetufft. Växeln hälsar iaf.
Ha det så bra!
Kram
/Anna

2008-05-30 @ 10:31:41
Postat av: Linda

Hejsan! Skickar några styrkekramar till er... Ha det så bra ni kan..

Postat av: Lilla syster Sofi

Hejsan brorsan.... Ja detta har varit en tuff tid specielt för lilla mamma. Jag kommer heller aldrig glöma rektionen mamma fick när läkaren kom med dom hårda orden som jag alrig riktigt uppfattade. Med gråten i halsen så fick man försöka vara stark inför mamma fast man bara hade lust att skrika... VARFÖR????? Vad har våran stackars mamma gjort för att förkänna allt detta. Allt började med en semster för hela familjen som vi alla såg fram emot, som nu slutar i en stor sorg och en stor förlust...
Jag vill oxå precis som Kent tacka alla som har stöttat oss i denna svåra och jobbiga tid. Jag tror inte vi själva vet hur vi har orkat hålla modet uppe...Men när det väl gäller så hittar människan en innre kraft som vi ska vara glad för att vi har. Och uppskatta alla små ting i livet. Så som att bara få gå ut och gå eller kunna få stå på sina egna ben. Det är en självklarhet i nästan allas vardag. Men en sån "självklarhet" kommer våran mamma aldrig få uppleva och det skriver jag med en stor sorg i mitt hjärta.....

2008-05-30 @ 16:27:59
Postat av: Mamma.

Hej!!

Sitter här och läser dom här inläggen...blir ledsen

har gåt en tid nu..har hänt mycket sen des.

Har repat mig nu nåt så när..nån sammbo har jag inte kvar (tyvär) det hadde funkat om han inte varit så påstridig med allt,inget att göra åt..han va snäll och vi hadde mycket roligt och mysikt oxå..men livet måste gå vidare..och nu ska jag hämta bilen i morgon..ska bli en frihet L

Kraaam på er..

2009-06-24 @ 21:49:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback