Kanske en gång till.

Kanske en gång till är jag tvungen att åka tillbaka till Spanien. Mamma är sämre än någongång innan och jag måste ner helt enkelt.

Jag har dock gjort så att jag ska vänta tills Kent som är på plats ringer efter nästa besök hos henne. Det borde vara klart vid ca 14:30 svensk tid.

Jag har lagt fram alla kläder å andra saker man kan tänkas behöva när man är borta. Tydligen ärdet värmebölja där nere nu och skulle bli upp mot 50 grader i veckan.

Jag vet inte när jag skriver igen....

Ha det
Bengan

Tillbaka i Vardagen

Hej Bullen!

Jag är en kille på....

Närrå.. nu är det läge att komma in i vardagslunken igen. Den man känner till och är van vid. Jag måste säga att det har vart lite konstigt att komma hem till blöjbyten och barnmat å sin egen säng samt tv som man förstår?

Men samtidigt helt underbart! man vet inte hur bra man har det hemma i Sverige förrens man sett hur det funkar i ett annat land. Helt sjukt va vi har kämpat i motvind där nere hela tiden.

Man bokar tider med tolkar som aldrig dyker upp och läkaren säger aldrig nåt utan man måste själv fråga och kan man inte språket och dom ingen engelska samt då att tolkarna aldrig dyker upp.. ja då är det svårt att få reda på nåt. Hela tiden har dom också sagt en sak och gör en annan. Så man blir faktiskt lite mörkrädd.

Jag hittade en rolig grej där nere på flygplatsen i madrid. Naturligtvis köpte jag den eftersom jag aldrig sett den hemma. Och en bild på mig sen i Måndags tror jag....

image216

image217

Ha e
Bengan

Spanien = Aldrig mer!

Hej mina vänner!

Nu är jag hemma på svensk mark igen efter att ha varit i Spanien i nästan 2 veckor till. Linda & Ella kände igen mig men hon hade tydligen aldrig sett mig så här brunbränd.
Jag har inte direkt solat och jag kan inte säga att det har vart bra väder men solen har synts till ibland.


Mammas utveckling har gått från kritiskt till sitt gamla vanliga jag. Det var e ren fröjd att se hur bra hon mår nu.

Jag ångrar inte att jag åkte ner dit och var med mamma, men samtidigt kommer jag nog aldrig mer sätta  min fot där. Det är ett fint land och så men överallt är det samma samma. Man är så van vid det nu att jag klarar mig. Jag har iofs inte vart i utkanten av stan eller sett nåt av lantlivet där men jag överlever nog.

Känns konstigt att tänka sig att för mindre än 40 timmar sen så snurrade man runt i bil i Las palmas å nu sitter jag här å kollar på Ella när hon leker. Hon känner igen mig i allafall å det känns skönt det!

Var å hälsade på simpe limpe innan vi åkte hem å han vill komma hit idag så vi ska hämta han sen.

Skriver mer senare....

Kram
Bengan

Nu börjar det ge sig!

Ja det ger sig med det mesta just nu.

Förkylningen börjar ge upp sitt sten hårda tag om min späda kropp och Spanien börjar släppa taget om min mamma. För dom som inte vet kan jag säga att detta är en grym pärs för mig. Mamma på sjukhuset nere i spanien utan mig?!

Jag är en av världens absolut största morsgrisar och kommer nog alltid att vara det! Det känns konstigt att inte veta hu hon har det eller hur det är. Jag vet ju via Kent att hon mår bra men har ont i magen. Men jag har inte pratat med henne själv så det känns bra men inte helt bra.

Syrranva tydligen deppig att hon inte va med på ett enda kort. Jag har inte tänkt på att alla andra va med men så var det ju. Så för hennes skull kommer nu lite fler bilder med henne också!

image213

image215

Kram
Bengan

Semester = Sjukhus.

Jag vet ärligt talat inte vart jag ska börja. Vi börjar så här...

Lördag morgon beger vi oss förväntansfulla ut till Landvetter. Det är lite strul som det alltid är med att hitta vart långtidsparkeringar är och vart man ska checka in osv.

Väl incheckade och klara sitter vi å snackar å väntar på syster å hennes kille Rafael (Raffa). Jag hittade syrran bland allt folk men kände inte igen henne riktigt. Hon har gått ner närmare 30 kilo nu. Vi kom på det sen att det blir över 100kg ihop!! inte illa. Kanske nåt för Hemmets Journal?

Iallafall så är Ella som ett ljus på planet hela vägen ner och sköter sig utomordentligt bra! Mamma & Kent möter upp oss vid vårat hotell. Det första som slår emot en är värmen så klart!! Gud va skönt! 27Grader och det blev varmare varje dag vi var där.
Efter att ha kommir iordning samt bytt om gick vi till Yumbo center (Stort stort köpcenter med allt!) För att äta mat. Himla gott men fråga inte va jag åt?!

Vi gjorde massa saker första 2 dagarna och andra dagen hade vi ätit så himla gott på ett steakhouse. Jag gick med syrran & Raffa hem för att ta en liten hojjtare och kanske göra stan. Vi hade tänkt göra detta redan första dagen men alla va så trötta.

Efter ett tag så ringer Kent, han säger mamma ramlat och ambulans är på väg. Jag som har jordens taskigaste lokalsinne springer som en tok mot det ställe jag tror det är. Men jag missar mamma å dom med 20-30 meter kanske. In på hotellet eftersom Kent sagt att det hände där. Ingen mamma??
Ringde Linda och hennes mamma som var på vårat rum för att se fall dom visste nåt. Men det gjorde dom inte.

Jag gick tillbaka en sväng upp mot Yumbocenter och parkeringen där å då var mamma där. Fullt med folk runt och hon skriker som en blå. Man blir klart förvirrad i denna situationen och springer mest runt. Till huvudet på mamma, till syrran, till Kent. men det finns inte så mycket jag kan göra mer än vara där. Jag,Raffa och ambulansgubbarna lyfter mamma till båren och Raffa hänger med som tolk.

Jag,Syster å Kent tar sedan taxi till sjukan där ingen förstår va vi säger eller vill och det är bara att vänta och fylla i en miljard jävla papper.

Så nu ligger mamma på Hospital San Roque Maspalomas. Precis just nu när jag skriver ska hon vara på väg in på operation för att fixa till det brutna benet. Hon har brutit det strax över foten samt strax ovanför knäet.

Vi hittade så klart på saker efter det här som att gå till stranden och en marknaden men det va liksom inte det samma utan mamma å Kent där. Ella blev även den ända gången hon va på sjukan uteskorterad av vakter. Tydligen får barn inte vara med inne på sjukan. Men en miljard tjatttrande jävla släktingar gör inget?

här kommer lite bilder....

image207
image208
image209
image210
image211
image212

Äntligen hemma!

Ooj ojoj vilken resa!!

Jag kommer inte skriva så mycket här just nu men det kommer mer sen. Är i Borås hos mamma nu och tanken va att mamma och hennes gubbe Kent skulle ha haft mat klart igår. Så blev det inte eftersom hon ligger på sjukan i Spanien. Brutit benet på 2 ställen och ska opereras där imorron.

Livet kunde alltså ha vart roligare, jag vet att mamma kommer klara sig men det känns trist att lämna henne där nere. Hon kan inte säga vad hon vill och hon förstår inte vad dom säger.

Vi, Jag, Linda,Ella och Monica mår bra i alla fall och kommer åka hem senare under dagen. ska till knalleland först. Man kan inte ha vart i Borås utan att se knalleland.

Ha det mina vänner

Kram
Bengan