bengans

Nu börjar man sakta komma in i rutinerna hemma igen. Det har känts lite konstigt ett tag och man har vart lite utanför allt som har hänt.

Men det känns skönt att vara hemma och jag har försökt att träffa lite vänner som man har kommit från lite grann.

Nu kan man hålla lite mer distans till allt som har hänt mamma på både gott och ont. Så klart finns hon med mig för det mesta i tankar eller så pratar jag om henne ofta och gärna.

Jag vill också säga att om det är någon som jag skulle hört av mig till eller så som jag kanske har missat att göra det till hör av er! jag är mer än lovligt snurrig nu för tiden och har en massa tankar om allt möjligt som far runt så tyvärr kan en del andra saker försvinna. Ibland har man den känslan att man ska ha gjort nåt men man vet inte vad och den har jag dagligen nu.... Undrar va det kan vara?!

Syrran undrade varför det inte fanns bilder från sista svängen ner till Spanien så det kommer några här...

Här sitter man nu på kanaireöarna som vanligt den senaste tiden. Det har vart trevligt här nere och solen lyser mest varje dag. Det kunde däremot vara av trevligare osaker man var här nere.

Som ingen undgått är jag här nere pga min mamma. Det hela började med att hon bröt benet och vi trodde det skulle vara enkelt och smärtfritt och det skulle ta max en vecka sen skulle hon vara hemma.

Så blev det inte. Komplikation efter komplikation har avlöst varandra i en outtömlig stid ström under hela denna vistelsen som nu har varat för mammas del i över 6 veckor. Det jag kan komma på nu som hon råkat ut för är:

* Vatten & blod i vänstra lungan (dränerat)

* En omänskligt högvatten mängd i kroppen (som gjorde att hela hon svullnade upp)

* Blodförgiftning (Cepsis)

*Inflamation i bukspottskörtlen

* Vatten i högra lungan (dränerat)

* Njurarna slutade funka

* Hon kan inte andas själv (där av respirator)

Jag kom hem från våran semester till Sverige på Lördagen den 5 April. Och hem till Östersund Måndagen den 7 April. 11 April åkte jag ner igen efter att ha arbetat en hel dag!? (Jag blev sjuk efter jag kom hem). Det jag såg redan då var inte roligt och jag hade onda aningar om att detta inte skulle gå väl. Men efter jag vart här ett tag så började mamma bli piggare och piggare. Sista 2 dagarna var mamma som vanligt och vi såg fram emot att hon och Kent skulle komma hem strax efter mig. Jag åkte hem Onsdagen 23 April.

Så blev det inte. Det uppkom mer saker med mamma och hennes tillstånd försämrades kraftigt. Med facit i hand borde jag aldrig åkt hem förra gången men man visste inte vad som skulle hända. Det var dom sista sakerna på listan över som inträffade då.

Jag jobbade ytterligare en dag innan jag fick samtal från syrran att det nu var livshotande för mamma och att det näst intill är kört. Samma dag pratade jag med Kent som sa att han inte alls förstod va jag sa eftersom han pratat med läkaren som han frågat om han kan ta med sig kaffe, banan och glass till mamma vilket inte skulle vara några problem.

Det är en annan del av denna historian. Läkarna på SOS i Köpenhamn och läkarna i spanien har inte alltid samma information till oss. Ibland hör vi en sak av dom här och en annan av dom i Köpenhamn.

Hur frustrerande det är behöver jag nog inte gå in på. Det finns hundratals olika händelser som man skulle kunna dra upp här men för att inte trötta ut er skiter jag i det.

Men det kan nämnas att under tiden som min syster var här nere och hennes kille som kan spanska så pratade vi med läkaren och han sa till oss att allt är klart för hemresa och allt hänger på SOS. SOS i sin tur säger att dom väntar på resultat från läkarna här nere som dom lovat att höra av sig med om några dagar. Summa summarum olika info.

Jag åkte ner igen 27 April och är nu kvar här tills mamma åker hem. Just för tillfället så är läget allvarligt men stabilt och dom ska idag göra en Traketomi. Vilket betyder att dom gör ett snitt i halsen och sätter respiratorn där istället. Detta ska göra att hon andas bättre och ska kunna prata igen efter nån dag. Just nu förstår vi henne inte och måste ställa ja eller nej frågor så hon kan nicka eller skaka på huvudet om vi har rätt eller inte.

Det som gör saken än värre är att vi rykt ihop inom släkten som det inte skulle vara nog med allt annat som rör sig i huvudet just nu. Men ärligt talat skiter jag i det just nu! Vill dom hålla på så varsågod! jag orkar verkligen inte sjunka till den nivån. Det som är viktigt nu är mamma och allt annat skiter jag blankt i!

Dagarna här nere är inte så roliga som man kan tro. Visst vädret är kanske bättre än hemma men det enda vi gör är att vänta på att få hälsa på mamma nästa gång. Vi försöker få tiden att gå med en del aktiviteter som att gå ner till stranden, åka till olika köpcentrum, åker en sväng till San Augustin men det känns inte roligt. Det är bara nåt annat att vila ögonen på ett tag. Mamma finns hela tiden med en som en skugga. Inte på ett dåligt sätt så men man vill inte att hon ska ha det som hon har det! och det är svårt att ha roligt när man vet att hon ligger där och har skit tråkigt.

Det dumma är också att besökstiden för mamma är 30 min mellan 13-13:30 och en timme mellan 18-19. Det blir en timme förskjutet hemma eftersom tidsskillnaden är sådan.

Jag trodde aldrig jag skulle säga det men jag saknar en vanlig vardag. Jobbet, Ella, Linda, Simon, Pär & Linda å alla andra vänner man har och träffar ofta. Det känns som jag kommer uppskatta allt mycket mer när jag kommer hem. Kanske kanske var detta inte bara dåligt utan får mig att inse det jag kanske haft svårt för ett tag.Att det liv man lever inte är så illa.

Nu menar jag inget negativt mot någon person utan mer det här vanliga lunket man kommer in i. Det är så trist på jobbet å alla dagar är lika osv. Jag skulle ge vad som helst just nu för att få ha det så.

Idag när jag skriver det här fyller Ella 1 år och jag är 6-700 mil hemifrån. Det känns inte bra, samtidigt som jag vet att Linda förstår och Ella inte är så medveten om vad som händer än. Men ändå. Det är en stor händelse i lillans liv. Första födelsedagen!!! Jag har en jobbig dag med det idag. Jag vill hem. krama om de mina och känna doften från Ellas hår. Se hur hon nästan lärt sig att gå och pussa henne massa massa gånger.

Jag har turen att så fort vi kommit hem kommer Linda ner med Ella och kanske Simon så jag vet att jag får se dom så fort det går men det känns ändå tungt.

Alla mina otroligt fantastiska vänner har visat sig vara ett stöd jag sällan kunnat föreställa mig!! jag vet inte hur jag ska tacka er alla men jag vill att ni ska veta att jag är glad som har er!! vad skulle jag vara utan er vid min sida! ni vet vilka ni är för jag tror jag sagt det till er alla! har jag inte det så skäms på mig!! och då kommer jag göra det inom kort!

Anledningen till att jag kan lägga ut lite inlägg osv är att vi innan använde oss av hotellets datorer. men det kostade ganska mycket. Syrran tog med sion laptop som jag nu har lånat och vi hittade ett trådlöst nätverk här som vi nu kör skiten ur! Så nu kan jag vara med i leken lite mer än innan....

Uppdatering: Mamma har idag blivit av med sitt Dränage av bägge lungorna och ska i morgon göra Traketomin. Enligt vad läkarna här säger... å det vet vi ju hur det kommer gå?! Maniana (Alltså nästa vecka nån gång... kanske eventuellt om vi har tid)

Ha de

Kram

Bengan & Kent