Helg - Lugn.
Ahaaa Jag måste säga att jag tyckte livet såg ljust ut i Fredags, och det fortsatte det med in på Lördags eftermiddagen. Härlig stämmning, lugnt å ja bara se lite på tv å hänga med svärmor... skönt ibland!
Lördag hjälpte jag Lindas lillasyster Sara och hennes karl Daniel lite med deras hus. Do håller på att sätta panel på det och behöver ibland lite hjälp. Tycker det är himla roligt att få hjälpa till med sånt där som jag inte kan i vanliga fall men som ma har en chans att lära sig. Nu är iofs inte detta hjärnkirurgi men det är några grejer som måste funka för ett lyckat resultat.
För att göra en lång historia kort så har vad jag uppfattat det som inte mina tjänster vad gäller det här uppskattats. Eller ja dom säger att dom är himla nöjda och tackar så mycket för hjälpen. Vilket jag så klart uppskattar. Men denna helgen liksom sist vi var där så vart det inte många spikar jag fick slå i. Det kan antingen vara ren tillfällighet eller så är det nåt annat.
Linda vill ju gärna att jag ska vara med liksom å ha lite roligt å skoja å så. Men om roligt betyder stå på backen och frysa häcken av mig så skiter jag nog hellre i det. Erik som är Jennys karl alltså Lindas mellan syster han hjälper till en hel del mer än jag gör. Inte för att jag vet om det är så att han kommer från byn så dom redan vet vem han är eller så. Han är ju en skön snubbe inget snack om det.
Allt detta kanske verkar som nonsens eller känns helt fel att gnälla om eller att jag har helt fel. Ja kanske men det är ändå nåt som just nu stör mig. Iofs har jag alltid känt det som svårt att komma in i Lindas familj. Att jag inte platsar där. Det är absolut inte så att dom är högfärdiga eller så. Utan det känns mer på sånna här saker. Man får inte vara med helt enkelt. Linda känner så ibland också. Att dom åker iväg eller hittar på nåt men inte frågar oss.
Kanske ligger det nåt under ytan, kanske gillar dom inte mig alls?
Eller så har jag helt fel å dom helt enkelt inte tänker på det. Vilket fall som helst så är det trist så in i helvete!
Å nästa gång gör jag mig inte ens besväret att ta med mig kläder eller går ut. Har doim klarat det bra innan utan mig går det säkert bra i framtiden också.
Faan va deppig jag blev nu...
Ska kolla på tv!
Ha de
Bengan
Lördag hjälpte jag Lindas lillasyster Sara och hennes karl Daniel lite med deras hus. Do håller på att sätta panel på det och behöver ibland lite hjälp. Tycker det är himla roligt att få hjälpa till med sånt där som jag inte kan i vanliga fall men som ma har en chans att lära sig. Nu är iofs inte detta hjärnkirurgi men det är några grejer som måste funka för ett lyckat resultat.
För att göra en lång historia kort så har vad jag uppfattat det som inte mina tjänster vad gäller det här uppskattats. Eller ja dom säger att dom är himla nöjda och tackar så mycket för hjälpen. Vilket jag så klart uppskattar. Men denna helgen liksom sist vi var där så vart det inte många spikar jag fick slå i. Det kan antingen vara ren tillfällighet eller så är det nåt annat.
Linda vill ju gärna att jag ska vara med liksom å ha lite roligt å skoja å så. Men om roligt betyder stå på backen och frysa häcken av mig så skiter jag nog hellre i det. Erik som är Jennys karl alltså Lindas mellan syster han hjälper till en hel del mer än jag gör. Inte för att jag vet om det är så att han kommer från byn så dom redan vet vem han är eller så. Han är ju en skön snubbe inget snack om det.
Allt detta kanske verkar som nonsens eller känns helt fel att gnälla om eller att jag har helt fel. Ja kanske men det är ändå nåt som just nu stör mig. Iofs har jag alltid känt det som svårt att komma in i Lindas familj. Att jag inte platsar där. Det är absolut inte så att dom är högfärdiga eller så. Utan det känns mer på sånna här saker. Man får inte vara med helt enkelt. Linda känner så ibland också. Att dom åker iväg eller hittar på nåt men inte frågar oss.
Kanske ligger det nåt under ytan, kanske gillar dom inte mig alls?
Eller så har jag helt fel å dom helt enkelt inte tänker på det. Vilket fall som helst så är det trist så in i helvete!
Å nästa gång gör jag mig inte ens besväret att ta med mig kläder eller går ut. Har doim klarat det bra innan utan mig går det säkert bra i framtiden också.
Faan va deppig jag blev nu...
Ska kolla på tv!
Ha de
Bengan
Kommentarer
Postat av: Jonsy
Det är väl klart som korvspad att dom gillar dig! Herregud, vem kan låta bli? :D kram, J
Postat av: Zandra
Jag tycker att för din egen skull så ska du vara rak och ärlig mot dig och dom och fråga dem vad de tycker och om det skulle vara något kanske ni kan lösa problemet i stället.....
Och är det inget,ja då vet du det med och ni kan gå vidare helt enkelt...
Det är mitt förslag...
Men jag tyck om du...*ler*
Ha en bra dagh!!
*kramen* Zandra
Trackback