Besviken
Jag sparkade upp dörrarna på min väg bort från jobbet igår eftermiddag. Kände hur blodet kokade i mina ådror. Ett fel ord av någon vid det tillfället hade skickat den till det heliga landet.
Tyngden från det jag vart med om tidigare under dagen jagade mig som en ettrig iller hela kvällen. Vad jag än gjorde och hur jag än gjorde ville inte det ge med sig.
Efter jobbet var vi naturligtvis tvungna att storhandla. Ilskan hade på inget sätt lagt sig när jag gick runt där och letade efter allt vad man nu kan tänkas behöva. Naturligtvis är man också så less på allt som finns så inget kändes direkt roligt att handla. Man gör det för att man måste inte för att man vill.
Linda försökte tappert med hemgjord semla att få mig på gott humör och det började bra... tills jag hade ätit upp halva och jag blev illamående på ett sätt jag sällan vart med om. Att jag aldrig lär mig att jag inte kan äta grädde!
Kanske var det ett desperat försök av mig att återfå kontrollen över mitt nyfunna patetiska arbetsliv som fick mig att trycka i mig semla som en skadeskjuten brunstig älg. Detta blev som bekant platt fall.
Det enda jag kände kunde rädda mig från mig själv var att gå och sova tidigt.. så med min MP3 spelare i högsta hugg och ett sinne som längtade efter nåt att döva smärtan med gick jag till sängs igår. Besviken & upprörd över vad livet gett mig Tisdagen den 5 Feb -08