bengans

Ja nu tänkte jag att det var dags att dela med sig lite av det deprimerande material jag skrivit. Vet inte exakt vad det handlar om alla gånger men det känns skönt at bara låta orden flöda ur en på nåt vis, jag vet inte om det verkar märkligt men så har jag det.... nån som känner igen sig?

Dimman blir tätare,
Växer sig större.
Äter upp allt i sin väg,
Hungrigt.
Drar sig snabbare framåt,
Mot sitt mål.
Att få allt dimhöljt,
Suddigt och oklart.


Flickan på gatan,
Så ensam.
Övergiven av sina närmaste,
Utslängd som skräp.
Ligger hon på bänken,
Frusen.
Jagad av sina demoner,
Inhämtad av sina psykoser.
Springer hon,
Bort från allt.
Vart som helst,
Bara det onda försvinner.


Känslan av ensamhet,
Drar genom rummet.
Kall och hård,
Forcerar den allt.
Tar ingen hänsyn,
Brutal och känslokall.
Ser den inte,
Hur liten jag är.
Att all min kraft,
Redan är borta.
Den fortsätter sin väg,
Rakt in i mitt hjärta.
Jag försvinner bort,
Bort från allt.