Ångest!
Idag har ångesten tagit tag i min späda kropp, som en slägga rakt ner i huvudet small det bara till vid lunch tid, eller ja efter det. Jag fick reda på igår att min moster som alltid ställt upp inte mår alls bra. Men man trodde ju som man alltid gör att det går över. Att det kommer ordna sig. Det trodde jag även denna gång. Men det visade sig vid lunch idag att jag hade fel. Hon kommer inte bli bättre. Hon kommer enligt läkarna aldrig komma hem igen! eller som dom hade sagt, hon lever på lånad tid! säger en läkare det så är det inte bra! så mycket har jag lärt mig.
Sen satt jag i möte med soc, jag går in mer på det senare. Men i allafall. Min syster ringde mitt under det mötet å jag la på för jag var ju i möte?! men hon ringer upp igen och det brukar vara ett tydligt tecken på att det är nåt viktigt. Alla skulle komma in till moster nu för det var liksom dags för ett sista farväl! å här sitter jag 95 mil därifrån och vill bara åka dit! men det går ju inte. Man vet ju inte när det kommer hända. Jag kanske kommer för sent i vilket fall och vad ska man göra då? åka hem igen för att återvända en eller ett par veckor senare. Ja vad vet jag! har kollat vad det kostar med tåg i nästa vecka i allafall. Får se hur det utvecklar sig. Ringde mamma också men hon kunde inte prata. Inte för att jag inte förstår henne så jag bad henne ringa senare.
Mötet med soc ja, det var ang äldsta grabben! Han har sina upp och nergångar. Mer ner på senare tiden har det visat sig och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Jag har ju inte sett han växa upp eftersom han bott med sin mamma, men han har bott här i 4 år nu men vi känner inte varandra ännu. Jag kan inte förklara det men det är nåt mellan oss som inte klickar riktigt. Jag har försökt att få han till att prata om det men han är så inåt vänd.
Läget har helt enkelt blivit så kritiskt att vi ännu en gång ska börja gå på BUP för att se om det kan ge nåt. Göra så att våran relation växer och blir bättre! Men det är svårt. Men det är nu jag måste göra det. Han har ju problem med att han inte har några vänner och dom han har tycker inte jag han ska umgås med. Det är inte rätt att man måste åka in till stan som 12-åring för att köpa snus för att vara med i kompis gänget! då är det faan fel kompisar man har hittat! och dom ska han inte umgås med, så är det bara!
det måste finnas bättre vänner än så att hitta! Men jag förstår ju så klart att han tar dom vänner han får, eller som visar intresse. Klart att man måste ha kompisar! det är ju nu hans formas till den person han kommer att bli, så allt måste helt enkelt klaffa! men hur ska man som förälder fixa det här!
Jag var ganska ung när han kom till världen bara 18 och jag kan tycka att det var alldeles för tidigt. Inte för att jag ångrar barna utan för att jag helt enkelt inte var mogen för det!
Och hur jag ska gå vidare nu har jag inte en aning om. hur ska jag göra nu?
Jag hade ett samtal med han igår om just det här att detta är helt fel, och det är helt fel att han mår så dåligt. Så det jag kom fram till i samråd med hans mamma var helt enkelt att det bästa kanske var att han flyttar hem till henne. Det vill jag ju så klart inte men om det kan hjälpa han så måste det ju vara bättre än att han bor här och mår dåligt! så måste det ju vara!!
men hur ska man lösa det? vem är jag att bestämma hur han vill ha det? det kan jag ju så klart inte. men jag måste se till hans bästa. Men naturligtvis ska han inte göra nåt han inte vill. Men han har alltid pratat om att han vill flytta hem till sin mamma och det måste han ju få göra! om det nu är det han vill.
Mycket vill i den här texten... vill hit å vill dit! Faaan!!!
Han har ju faktiskt inte haft den bästa av uppväxter hos sin mamma så är det ju, men det verkar som om det har lagt sig där och jag måste ge henne en chans! kan hon göra så att det blir bättre så är det bra! och just nu känns det bara som om det är det enda som betyder nåt. Att han mår bra! svårare än så är det inte!
Allat annat som håller på att snurra i skallen får ge vika för det här idag. Det få helt enkelt vara så att jag skiter i allt annat idag för att just vara lite ego å fundera på det som hänt idag.
Jag ska till skolan i morgon Inte för att jag tycker det är så himla upphetsande men göras det ska det. Jag vet ju redan att dom kommer hacka på en för att man inte gjort vad dom tycker är rimligt.
Han sköter sig inte riktigt på skolan så det är därför jag ska dit. för att snacka lite om vad som kan ligga bakom att han beter sig som han gör. Så klart vet dom ju lika väl som jag att han mår dåligt kanske t o m bättre för där verkar han prata mer än han gör hemma. Jag är inte arg för det. jag skulle mer se att han pratar om saker hemma, men här drar han sig undan. Jag vet inte varför heller. Så kan man reda ut det med BUPhar man ju kommit en bra bit på vägen!
men nog om allt detta nu.
Hörs imorgon skulle jag tro!
Kram
Bengan
Sen satt jag i möte med soc, jag går in mer på det senare. Men i allafall. Min syster ringde mitt under det mötet å jag la på för jag var ju i möte?! men hon ringer upp igen och det brukar vara ett tydligt tecken på att det är nåt viktigt. Alla skulle komma in till moster nu för det var liksom dags för ett sista farväl! å här sitter jag 95 mil därifrån och vill bara åka dit! men det går ju inte. Man vet ju inte när det kommer hända. Jag kanske kommer för sent i vilket fall och vad ska man göra då? åka hem igen för att återvända en eller ett par veckor senare. Ja vad vet jag! har kollat vad det kostar med tåg i nästa vecka i allafall. Får se hur det utvecklar sig. Ringde mamma också men hon kunde inte prata. Inte för att jag inte förstår henne så jag bad henne ringa senare.
Mötet med soc ja, det var ang äldsta grabben! Han har sina upp och nergångar. Mer ner på senare tiden har det visat sig och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Jag har ju inte sett han växa upp eftersom han bott med sin mamma, men han har bott här i 4 år nu men vi känner inte varandra ännu. Jag kan inte förklara det men det är nåt mellan oss som inte klickar riktigt. Jag har försökt att få han till att prata om det men han är så inåt vänd.
Läget har helt enkelt blivit så kritiskt att vi ännu en gång ska börja gå på BUP för att se om det kan ge nåt. Göra så att våran relation växer och blir bättre! Men det är svårt. Men det är nu jag måste göra det. Han har ju problem med att han inte har några vänner och dom han har tycker inte jag han ska umgås med. Det är inte rätt att man måste åka in till stan som 12-åring för att köpa snus för att vara med i kompis gänget! då är det faan fel kompisar man har hittat! och dom ska han inte umgås med, så är det bara!
det måste finnas bättre vänner än så att hitta! Men jag förstår ju så klart att han tar dom vänner han får, eller som visar intresse. Klart att man måste ha kompisar! det är ju nu hans formas till den person han kommer att bli, så allt måste helt enkelt klaffa! men hur ska man som förälder fixa det här!
Jag var ganska ung när han kom till världen bara 18 och jag kan tycka att det var alldeles för tidigt. Inte för att jag ångrar barna utan för att jag helt enkelt inte var mogen för det!
Och hur jag ska gå vidare nu har jag inte en aning om. hur ska jag göra nu?
Jag hade ett samtal med han igår om just det här att detta är helt fel, och det är helt fel att han mår så dåligt. Så det jag kom fram till i samråd med hans mamma var helt enkelt att det bästa kanske var att han flyttar hem till henne. Det vill jag ju så klart inte men om det kan hjälpa han så måste det ju vara bättre än att han bor här och mår dåligt! så måste det ju vara!!
men hur ska man lösa det? vem är jag att bestämma hur han vill ha det? det kan jag ju så klart inte. men jag måste se till hans bästa. Men naturligtvis ska han inte göra nåt han inte vill. Men han har alltid pratat om att han vill flytta hem till sin mamma och det måste han ju få göra! om det nu är det han vill.
Mycket vill i den här texten... vill hit å vill dit! Faaan!!!
Han har ju faktiskt inte haft den bästa av uppväxter hos sin mamma så är det ju, men det verkar som om det har lagt sig där och jag måste ge henne en chans! kan hon göra så att det blir bättre så är det bra! och just nu känns det bara som om det är det enda som betyder nåt. Att han mår bra! svårare än så är det inte!
Allat annat som håller på att snurra i skallen får ge vika för det här idag. Det få helt enkelt vara så att jag skiter i allt annat idag för att just vara lite ego å fundera på det som hänt idag.
Jag ska till skolan i morgon Inte för att jag tycker det är så himla upphetsande men göras det ska det. Jag vet ju redan att dom kommer hacka på en för att man inte gjort vad dom tycker är rimligt.
Han sköter sig inte riktigt på skolan så det är därför jag ska dit. för att snacka lite om vad som kan ligga bakom att han beter sig som han gör. Så klart vet dom ju lika väl som jag att han mår dåligt kanske t o m bättre för där verkar han prata mer än han gör hemma. Jag är inte arg för det. jag skulle mer se att han pratar om saker hemma, men här drar han sig undan. Jag vet inte varför heller. Så kan man reda ut det med BUPhar man ju kommit en bra bit på vägen!
men nog om allt detta nu.
Hörs imorgon skulle jag tro!
Kram
Bengan
Kommentarer
Trackback