bengans

Idag känner jag at jag kanske inte har den inspirationen som krävs för att kunna skriva en riktigt bra blogg text. Men då kom frågan upp så där bara, har jag någonsin det?
Det snurrar så mycket konstigt  i tankarna nu så det är märkligt... huvva

Jag har igår efter 1 månads väntetid fått gå till läkaren, en mycket trevlig karl i övre tonåren, eller ja kanske övre medelålder till å med... men han visste sina grejer och förstog mitt problem till fullo! sådana dagar när det går som man vill tycker jag om!

Jag har nu i veckan kommit på eller snarare känt mer än innan att jag inte orkar mer. Att all min kraft liksom är helt uttömd. Jag vet inte hur jag på ett bra sätt ska förklara så att ni förstår men detta är väl så nära jag kan komma.
Dels har det att göra med att jag faktiskt har gått ner en hel del i vikt och inte riktigt förstår det hela själv än, för det är inte roligt att varje dag se någon i spegeln som man inte förstår vem det är. Klart att jag vet att det är jag samtidigt som jag inte ser mig så som jag ser ut nu.
Sen är det en del andra saker med som jag icke tänker gå in på här.

Idag har jag trott att det skulle bli lugna puckar eftersom det är första heldagen på sjuksrivningen. Men det vart det icke så klart.
Var först på jobbet och hämtade pappren till sjuksrivningen, sen till kuratorn efter det mötte jag upp Johanna och hennes mamma Åse och var med dom ett tag innan det var dags att åka å hämta Linda för att gå föräldrautbildningen. och nu är jag hemma å har käkat, kl 18 ca.
Jag som trodde i min enfald att det skulle bli lugnt när man var sjukskriven men tydligen inte för alla... hahah

I morron ska jag till Kirurgen för att ta B12 spruta och till dietist för att få lite mat hjälp å nåt närings tjossan.

Ska försöka att bara ta hand om mig själv under sjukskrivningen. känner att det behövs. Jag sa till läkaren att jag aldrig någonsin trott att jag skulle bli det, jag har aldrig vart ledig från jobbet mer än 2 veckor i sträck. och även om jag har semester så är jag inne på jobbet. Jag klarar inte av att inte jobba helt enkelt. Och det är väl på både gott å ont. cheferna är säkert skit glada men man kommer väl kanske till denna punkten någongång då när man helt enkelt inte klarar mer.
En punkt jag skäms över att ha kommit till. En punkt jag vill ska försvinna så att jag kan bli jag igen!!

Sen håller jag på med det här föredraget också. det går ganska bra och jag har skrivit 2 A4 nu så nu är det bara resten kvar. Tar det ikväll eller mest troligt i morron. Orkar faktiskt inte idag även om jag borde. Men som jag sa ovan. Punkten för ändring är här så nu gör jag tvärt emot vad jag borde.

Kram kram
Bengan