bengans

Idag var jag å tränade som sagt i morse. Just nu känns det inte som att det var det bästa jag kunde gjort... Faan jag mår kasst alltså.

Inte vann jag kameran Johanna lottade ut heller!

Men nåt som var himla intressant va att som vanligt följa fredsstyrkan. Ju mer jag ser på det där ju mer sugen blir jag på att åka. Men nu är det inte längre OM utan NÄR!

Jag måste bara få säga att vilka fantastiska personer dom här är som gör det här. Dom försöker verkligen göra en skillnad. Vilket är det som räknas i slutändan. Dom har fått slut på nån idiots herrevälde över några byar. Bara det är värt hur mycket som helst! och vad betyder inte det för dom som bor där?

Man kan säga att det kanske är själviskt, kanske tänker jag bara på mig själv, kanske är jag dum i huvudet som skulle gjort det? kanske, kanske kanske.

Men det har INGET med mig själv att göra.. eller jo det har det men mest känslan av att kanske ha ändrat något. Göra någonting bättre för nån annan. Kanske till och med förändra livet.

Om man nu gör det. Förändrar livet för en enda människa. Är det då inte värt 8 månader av viss frånvaro?

Jo jag tror det, och förhoppningsvis hjälper man ju inte bara en person utan flera. OM det är så... så direkt när jag kommer hem kommer jag signa för en resa till! Utan att tveka en sekund!

Men först ska jag komma dit överhuvudtaget. Får se hur det går.

Ha de
Bengan