bengans

Ja mina kära vänner.

Dagen idag har vart rätt bra, men jag känner mig tom idag. Tom och innehållslös. Det känns idag som ens bästa vän försvunnit för att aldrig återvända.
Jag vet egentligen inte varför jag känner så, det bara är så helt enkelt. Och ibland får man ta det.

Jag funderade på den här bloggen för ett tag sedan och kom på att jag är ju ganska nerstämd här ofta. Och jag har inget bra svar på varför. På nåt sätt känner jag att här kan jag få ut mina riktiga känslor, här måste jag inte hålla en fasad uppe. Jag vet inte... kanske låter det löjligt men det är min teori.

Imorgon är första besöket hos kuratorn. jag ser fram emot det med lite skräck blandad förtjusning faktiskt, Jag vet att jag behöver det mer nu än någonsin innan i livet... frågan är om hon vet vad hon kommer få handskas med, jag tror inte det och hade hon vetat så hade jag nog inte fått komma dit alls. Hahah så jävla sjuk i huvvet som jag är..

Nää nu orkar jag inte mer...

En dikt från dagen...

Jag är tom och övergiven,

Som oljefatet som står där bakom ladan.

Som alltid stått där,

Och alltid kommer stå där.

Ingen vet egentligen vart den kommer från,

Och ingen bryr sig.

För man ser den,

Samtidigt som man inte ser den.

Så känner jag mig,

Jag både finns och inte finns.

Jag lever,

Samtidigt som jag är död.

Ha det
Bengan